När kom indoeuropeiska språken
Sanskrit lägger till en extra ändelse, så vi får bhar¯ami. En person nämnd i en nordisk kungasaga har för första gången identifierats med arkeologiska fynd och dna. Det är 2 år tidigare än vad forskare hittills har trott. Dräktspännen formade som djurhuvuden är en gotländsk specialitet från vikingatiden som sällan hittas utanför ön. Att kristna på medeltiden lades gravar från hednisk tid är ovanligt, men kanske inte så sällsynt som forskare trott.
Femton av Ölands fornborgar grävs ut. Var de skydd i orostider, säsongsboenden, tings- eller festplatser? Erik Hansson tipsar om starka naturupplevelser och hur man bäst kan närma sig naturen. Andrea Wulf skildrar en plats och en tid där dagens individualism i mångt och mycket föddes. Ekonomhistorikern Klas Rönnbäck kommenterar årets ekonomipris till Nobels minne.
Pristagarna använder data från koloniseringen för att förstå institutioners roll för välstånd.
De indoeuropeiska språkens historia
Försvarsforskaren och officeren David Bergman ser begränsningar i prepperkulturens fokus på individen. Välj utskick, ange mejladress och klicka på prenumereraknappen. Läs om hur vi behandlar dina personuppgifter. Prenumerera Logga in. Spred ordet.
Språkgåtan som blev tabu
Med häst och vagn tycks de första talarna av indoeuropeiska ha tagit sig vidare från stäppen norr om Svarta och Kaspiska haven. Bild: Ola Nyberg Svenska, engelska, tyska, latin, iriska, persiska, ryska, grekiska, sanskrit, tochariska, hettitiska och luviska — alla hör de till världens mest spridda språkfamilj, den indoeuropeiska. Det var under sent tal som det stod klart att de flesta språken i Europa och norra Indien är så besläktade med varandra att de måste härstamma från en gemensam källa, det vi i dag kallar urindoeuropeiska eller protoindoeuropeiska.
Från början var indoeuropeiskan antagligen en ganska oansenlig anhopning av dialekter. Bit för bit har de sträckt sig ut och delats upp i undergrupper, som i sin tur splittrats i olika språk. Precis som latinet sönderföll i franska, italienska, spanska, occitanska, så delade indoeuropeiskan upp sig i italiska, keltiska, germanska, baltoslaviska, anatoliska, tochariska och andra undergrupper.
När de indoeuropeiska språken först dyker upp i den skrivna historien är denna process redan långt gången: det första belagda indoeuropeiska språket är hettitiskan, talad i dagens Turkiet, som vi finner redan på talet f. Senare kanske omkring f. Redan här är avståndet mellan språken stort. Språkförändringar följer lagar Indoeuropeiska språk finns alltså belagda över stora delar av Europa och Sydasien redan mycket tidigt.
Frågan är varifrån de kom — och när. Jakten på urhemmet har pågått sedan de indoeuropeiska språken identifierades, men den språkvetenskapliga metod som i dag är mest fruktbar är den som brukar kal-las lingvistisk paleontologi, vilket enkelt uttryckt är den historiska språkvetenskapens motsvarighet till arkeologi.
Ur hästens mun – vår språkfamilj föddes på stäppen
Att språkförändringar inte är slumpmässiga utan följer ljudlagar som är speciella för varje språk stod klart redan i mitten av talet. Ljuden i de olika språken motsvarar varandra på ett regelbundet sätt. Till och med böjningen av orden har gått i arv, även böjningssystem för verb, vilket visar oss ett morfologiskt invecklat språk med åtta olika kasus och mängder av verbformer. I den lingvistiska paleontologin gäller det att veta vilka ord som säkert finns på många håll i den indoeuropeiska språkfamiljen och vars likheter inte kan förklaras som lånord.
Vilken typ av samhälle beskriver de ord som är så gamla och konsekvent nedärvda att vi kan anta att de fanns redan under protoindoeuropeisk tid? Och finns det några arkeologiskt belagda kulturer som verkar motsvara detta samhälle? Grekiskans kyon, sanskritens ´svan-, iriskans cú, armeniskans?