Symfoni antal rörelser
Nordiska veckor: Sibelius femma (2023/2024) - Berwaldhallen
En symfoniorkester , även kallad filharmonisk orkester eller stor orkester , är den största typen av orkester inom främst klassisk , romantisk och modern konstmusik. Den består av cirka 60— musiker som spelar stråkinstrument , blåsinstrument och slagverk med mera.
Man spelar akustiskt efter noter och leds av minst en dirigent. Symfoniorkestrar är ofta knutna till ett visst konserthus , där de ger regelbundna framträdanden. Förutom detta ges ofta gästkonserter och turnéer.
Fosterrörelser – minskade fosterrörelser
De förekommer också i samband med galor , högtider och utomhuskonserter med mera. De är också förknippade med filmmusik , då många storfilmer använder sig av specialskriven symfonisk musik. Symfoniorkesterns seriösa och traditionella framtoning har gjort att den ofta associeras med den stereotypa bilden av klassisk musik. Symfoniorkestrar har dock använts i många andra sammanhang, inklusive tillfälliga korsningar och fusioner med populära genrer som jazz , rock , metal , pop och hiphop se nedan.
Symfoniorkestern har sin grund i den wienklassicistiska epoken , där man använde sig av mindre kammarorkestrar. De bestod vanligen av stråkar , en handfull träblåsare , samt horn , trumpet och pukor. Termen symfonisk kommer från symfonin , vilket var den viktigaste samtida formen av orkestermusik, ett fyrsatsigt verk i sonatform. Till skillnad från den föregående barockens musik och dess annorlunda sammansatta orkester användes inga improvisationselement , och orkestrarna utarbetade ett arbetssätt som var helt baserat på noterat spel.
Symfoniorkester – Wikipedia
Under första halvan av talet och den romantiska epoken kännetecknades musiken av växande komplexitet och experimentellt tänkande, och därmed större krav på musikerna. Dirigenten tillkom i början av talet och utvecklades senare till ett självständigt yrke som konstnärlig ledare för orkestern. I samband med de allt mer svårspelade stämmorna förbättrades många instruments mekanik, i synnerhet på blåsarsidan.
Instrument som tillkom under talet var harpan , celestan , trombonen , tuban och flera slagverksinstrument. Spelpraxis inklusive instrumentens utformning och namn, organisationen inom sektioner och stämmor med mera standardiserades också under talet. Runt sekelskiftet kännetecknades musiken av ett större intresse för orkesterns ljud och klangfärg. Tonsättare som Claude Debussy , Maurice Ravel och Richard Strauss skrev musik som var mer baserad på orkestreringen än struktur och toninnehåll.
Den ljudorienterade orkestermusiken fortsattes senare av bland andra Anton Webern med den så kallade klangfärgsmelodiken. Under denna epok utformades alternativa speltekniker, och orkestrarna förstärktes ofta med ytterligare "färginstrument", som saxofon , xylofon eller akustisk gitarr. De flesta av dessa förekom dock alltför sporadiskt för att standardiseras som del av orkestern. Andra tonsättare som Charles Ives behandlade stämutformningen, och arbetade till exempel med två- eller tredelade orkestrar placerade i olika delar av lokalen.
Vissa tonsättares verk kom att fordra gigantiska orkestrar ofta två sammanslagna symfoniorkestrar , såsom vissa symfonier av Gustav Mahler. Under talet tillkom allt fler experimentella tekniker som seriell musik , atonal musik , elektronisk bearbetning, bandstämmor , stumt spel, mikrointonation med mera. Samtidigt etablerade många orkestrar en parallell repertoar av äldre musik, som lättare kunde standardiseras än den samtida experimentella musiken.
Även idag har många orkestrar sin kärnrepertoar i verk från talet, även om vissa har specialiserat sig på nyskriven musik eller korsningar med populärmusik. Symfoniorkestern består av fyra huvudgrupper av instrument, så kallade sektioner. Till detta tillkommer ofta specialinstrument. Sektionerna är:. Stråksektionen är orkesterns kärna.
2 stk. Stænger - Mørk Symfoni - Bagsvaerd Lakrids
Den spelar koriskt besatta stämmor flera musiker spelar samma noter och består av fler musiker än de andra sektionerna tillsammans. För att höras bättre placeras den längst fram. Även de övriga sektionerna placeras för bästa möjliga ljudbalans. Slagverket och bleckblåset som är ljudstarkast finns längst bak, och träblåset i mitten.