Bild på stenåldern
Jägarstenåldern innefattar den äldsta och större delen av stenåldern i Europa ca 40 - 10 f. Kr då människorna levde på jakt, fiske och framförallt som samlare.
Under den här delen av stenåldern levde människorna i mindre grupper eller stammar som vandrade mellan olika lokala platser i landskapet och letade efter föda. Befolkningen var glest utspridd över vidsträckta områden. Människorna levde i regel i månader utan att se eller höra någon utanför sin egen grupp. Under hela livet träffade man på sin höjd några hundra människor. Männen var i regel ansvariga för jakten, medan kvinnornas ansvar i första hand var att ta hand om barnen och att samla in ätliga växter i den närmaste omgivningen.
Redskapen som människorna använde tillverkades av trä, ben och sten främst flinta. Handeln mellan grupper av människor begränsades mest till prestigeladdade högt ansedda varor som snäckskal, bärnsten och färgpigment. Tillvaron styrdes helt och hållet av jakten på föda vilket gjorde att man levde ett kringflackande liv i bytesdjurens fotspår.
Äldre stenålder
Detta framgår tydligt i fornfynd och grottmålningar. Målningarna vittnar också om en religiös världsbild , starkt präglad av den djurvärld som utgjorde grundförutsättningen för människornas existens. Jägar- och samlarlivet varierade stort mellan årstiderna och beroende på region, men över lag verkar dessa människor ha haft ett mer behagligt och givande sätt att leva än flertalet bönder , herdar, arbetare, soldater och kontorsslavar som följde i deras spår.
Ungefär samtidigt som jordbruksrevolutionen inleddes i Mellanöstern började det tjocka istäcket över Sverige ge vika. Stenåldern i Sverige är alltså oerhört kort, sett i ett internationellt perspektiv. Den tidigaste kända boplatsen i Sverige ligger i Skåne vid Finjasjön. Den är ungefär 13 år gammal och beboddes av renjägare som höll till vid iskanten. Befolkningen under den äldre stenåldern ca 11 - 8 f.
Stenåldern - ArcGIS StoryMaps
Kanske kunde de räknas i bara hundratal. När isen började ge vika på allvar spred sig människor upp över Götaland, Svealand och Norrland. Vid mellanstenålderns slut, ungefär år f. Kr hade befolkningen ökat till något i storleksordningen kring kanske 25 Jägarstenåldern avlöstes nu av bondestenåldern den yngre stenåldern då befolkningsantalet ökade i något snabbare takt.
Text: Robert de Vries red. Lektionen berättar om varför land blev hav och hur havsbotten kan bevara sjutusen år gamla föremål. Om föremålen legat på land hade de varit försvunna sedan länge. Människans närmaste levande släktingar är de människoapor som lever i Afrika: gorillan, schimpansen och dvärgschimpansen. Forskarna tror att människoapor och människor har en gemensam förfader. Men någon gång för mellan åtta och fem miljoner år sedan delades utvecklingen upp i två grenar.
Den ena grenen utvecklades till människoapor och den andra utvecklades till människor. Exakt hur denna utveckling gick till, när människor och apor skilde sig från varandra, vet vi ännu inte.
Stenåldern – Wikipedia
Just från denna tid saknas det bra fynd av skelettdelar. Historien om människans utveckling är ett pussel som inte är färdiglagt. Men en del bitar i pusslet har arkeologer och forskare hittat Människan och aporna hade gemensamma förfäder till för ungefär 7 till 6 miljoner år sedan. Vi är idag mest släkt med schimpanser. För vandrade homo sapiens ut i världen.